Populära inlägg

lördag 29 oktober 2016

Jag ska se Dan & Phil!

Hej! Oj vad det var länge sedan jag skrev nu (igen), förlåt det händer så mycket hela tiden haha.

Den här veckan har varit super stressig. I tisdag satt jag och kollade på Dan Howells liveshow som jag alltid gör på tisdagar, (för er som inte vet är Dan youtuber (danisnotonfire), och han har en vän som heter Phil (AmazingPhil). Dom två är några av mina absoluta favorit youtubers.) och när liveshowen börjar närma sig sitt slut. Då säger han "Shall we talk about Europe?"och berättar att han och Phil ska ta sin show The Amazing Tour Is Not On Fire (TATINOF) till bl.a. Stockholm! Jag flippar ut totalt och skriker rakt ut, så att mina föräldrar undrar vad det är som händer. När sedan liveshowen är slut springer jag runt som en galning i huset och skriker haha, jag var överlycklig.


Dan hade berättat att biljetterna skulle släppas på fredagen samma vecka, jag var fast besluten om att jag skulle få tag på biljetter (helst VIP). Sedan började tankar att poppa upp i huvudet som "Tänk om alla biljetter tar slut så att jag inte får någon" , "Tänk om vi inte kan åka på det datumet!" , "Tänk om jag inte lyckas få en VIP biljett!". Dessa tankar grunnade jag på hela veckan, jag hade till och med svårt att somna om nätterna. Samtidigt var jag ju såklart överlycklig och exalterad.

När fredagen äntligen kom och klockan blev 6 på kvällen, släpptes biljetterna till dom två showerna som ska äga rum i December. Jag och min mamma hade förberett allt: Banknummer, vi hade sidan uppe (som jag satt och refreshade hela tiden). etc. När jag sedan direkt tryckte på länken när klockan slagit 6, kom jag upp till bokningssidan. Jag försökte att markera dom platserna som var för VIP så fort jag kunde, men det gick inte. Det kom upp en skyllt som sa att jag inte kunde bekräfta platserna (detta var inte för att dom var upptagna), så jag testade några andra VIP platser. Samma skyllt kom upp, jag kände då hur paniken började att komma. Jag såg hur fler och fler platser började att försvinna. Jag testade flera gånger och det gick fortfarande inte. Jag var nu helt panikslagen, alla VIP platser var borta och alla dom bästa platserna var i princip upptagna redan. Det var först då som vi förstod vad jag hade gjort för fel. Det visade sig att bara för att jag hade varit så stressad, så hade jag missat att man inte kunde boka platser med lediga platser runt omkring sig på båda sidorna. Utan man var tvungen att fylla på där det redan satt folk. Om jag bara hade kunnat vrida tillbaka tiden så att jag visste det, så hade vi fått VIP. Som tur var fick vi vanliga biljetter på hyfsat bra platser trots allt (tack och lov), efter att vi hade fattat hur man skulle göra. Så det var väldigt tråkigt att jag inte lyckades få VIP, men jag är SÅ glad att jag ska faktiskt få se några av mina största idoler live!! Det känns helt overkligt, jag är så himla lycklig:D


Så nu har ni fått en liten uppdatering (om det är någon som fortfarande läser här alltså XD)!

/ Nerdy Geek Gurl


måndag 12 september 2016

4 bortglömda filmer

Hello!

Idag kom jag och tänka på en sak när jag låg och kollade på film i min säng (jag är sjuk för tillfället, så man får ju utnyttja tiden). Jag tittade bl.a. på en film som jag älskade när jag var liten men som jag typ inte har sett sedan jag var 10, det var Anastasia. Och då kom jag att tänka på att en del av dom filmerna som jag älskade som barn, idag är i princip bortglömda. I alla fall av den lite yngre generationen. Här kommer några filmer som jag tycker förtjänar mer uppmärksamhet!


1. The secret of Nimh

Är en helt fantastisk film som är från 1982. Den handlar om Mrs. Brisby som är en mus mamma som vill försöka rädda sin lille son från att dö av lunginflammation, så hon ger sig iväg för att skaffa botemedel. Hon får även reda på att hennes hem ska förstöras av människorna, så hon ger sig av för att be råttorna om hjälp. Men faror lurar bakom varje hörn, så det gäller att hon är försiktigt  på sin resa.
Filmen har också ett fantastiskt soundtrack, för den som är musikintresserad:)

Nu vill jag bara påpeka för er som tycker att den här filmen låter som en fånig barnfilm, ni har väldigt fel. Den är egentligen mer en vuxenfilm än en barnfilm. Jag lägger in en trailer till den här under. Ge den en ärlig chans, den är bättre än vad den verkar. (Blev så himla nostalgisk av att titta på trailern haha)





2. The Neverending Story

(Den svenska titeln är Den oändliga Historien) Är också en underbar film som även den tillhörde min barndom. Även den är från 80-talet, eller närmare bestämt 1984.
Filmen handlar om en pojke som heter Bastian. Bastian är en kille som älskar att drömma sig in i fantasins värld, så när han en dag råkar hamna inne i en gammal bokaffär efter att ha blivit jagad av några mobbare, förändras allt. I bokaffären lyckas han lägga händerna på en mycket speciell bok. Han bestämmer sig för att läsa den, men upptäcker snart att det inte är någon vanlig saga. Till hans stora förvåning blir han själv en del av sagan och är den ända som kan rädda fantasins värld från det stora och onda "the Nothing".




3. An American Tail

Också kallad Resan till Amerika, är en fin och hjärtvärmande klassiker från 1986 (de bästa sakerna kommer från 80 och 90-talet i min mening ;) ). Vi får följa med den lille mus ungen Fievel på hans resa till Amerika. Han och hans familj flyttar till Amerika från Ryssland, för att dom vill komma ifrån alla katter (av någon anledning tror dom inte att det finns katter i Amerika, haha). Men på båtresan dit ramlar Fievel överbord under en vild storm och kommer ifrån sin familj. Han lyckas komma fram till New York, men kommer han någonsin att få se sin familj igen?
Filmen passar både för barn och vuxna.



4. Anastasia 

Är en magisk film från 1997, som utspelar sig i dåtida Ryssland (Sovjetunionen). Filmen handlar om Anastasia som tillhör tsar familjen Romanov. Allt är bra tills den onda Rasputin kommer och dödar hela hennes familj utom henne själv och hennes farmor. Dom lyckas fly ut från palatset med hjälp av en ung kökspojke vid namn Dimitri, men när dom försöker fly vidare med ett tåg till Paris kommer Anastasia och hennes farmor bort från varandra. Anastasia tappar minnet och glömmer vem hon är, hon sätts sedan in på ett barnhem där ingen vet någonting om hennes bakgrund.

10 år senare ger hon sig ut på en resa, det ända hon har kvar från sitt forna jag är ett smycke. Hon kommer inte ihåg var hon fått det från, men med Dimitri och Vlads hjälp lyckas hon ta sig till Paris. På vägen blir hon mer och mer medveten om hennes bakrund. Men den onde Rasputin är henne i spåren. Efter att fått reda på att hans plan att döda hela Romanov familjen gick i stöpet, gör han allt i sin makt för att döda den sista ättlingen.




Har ni också filmer som ni älskade som barn, fast som nu nästan är bortglömda? Kommentera gärna:)

/ Nerdy Geek Gurl

söndag 14 augusti 2016

Ångest om ny skola

Hej på er!

Är det bara jag eller flyger dagarna iväg? När jag skrev senast så var det liksom en vecka kvar tills skolan börjar, men nu är det liksom typ en dag kvar!

Jag vet inte hur många av er som ska börja i en ny skola nu när sommarlovet är över. Kanske några av er börjar gymnasiet eller kanske till och med högstadiet (eller om du helt enkelt har flyttat så det är anledningen till att du börjar i en ny skola), hur som helst vill jag bara säga att jag vet att det är jättenervöst och pirrigt. Att man går och oroar sig över en massa saker som "tänk om ingen vill bli min vän" eller "tänk om jag skämmer ut mig inför alla", tro mig jag vet hur det känns (jag oroar mig jämnt för ALLT). Jag var exakt likadan när jag skulle börja i gymnasiet (och högstadiet också för den delen)! Jag var sååå nervös och byggde upp stora draman i huvudet. Jag ville inte att den dagen skulle komma, jag ville stoppa tiden och aldrig gå vidare. Men dagen kom och allt blev så mycket bättre än vad jag väntat mig.

I början kanske det är lite pirrigt eller jobbigt, men tro mig det blir bättre. Det finns alltid någon som du kan bli vän med, även om det kanske inte känns så först så är det sant. Var bara dig själv, och jag vet att det är lätt att säga "var bara dig själv så blir det bra" men det är faktiskt sant! Man ska aldrig låtsat vara någon som man inte är, men visst i början innan man har lärt känna dom man hänger med ordentligt så kan man känna sig osäker på sig själv och kanske inte vågar visa vem man egentligen är. Det är förståligt, men om du känner att du hänger med några som du inte vågar vara dig själv med så är dom inte värda att lägga tid på.

Så för alla er som hyperventilerar över det här med en ny skola och ny klass, ta det lugnt. Man kan bara göra sitt bästa, och om det inte räcker till så är det bara att resa sig upp och försöka igen. För du är bra och ingen är som du!


/ Nerdy Geek Gurl 

onsdag 10 augusti 2016

Äntligen tillbaka!

Hej på er! Det var verkligen ett tag sedan jag uppdaterade något här på bloggen, så jag kände att idag var det dags för ett inlägg.

Jag vet inte hur det är med er andra men jag börjar i alla fall skolan nästa vecka (på tisdag). Tänk att jag börjar 2:an på gymnasiet, det känns så himla konstigt. Tiden flyger verkligen iväg, det känns som om jag började i 1:an nyss.
Sommarlovet har verkligen också bara fluget iväg, det känns som om det började nyss. Visst jag har visserligen inte gjort sådär himla mycket mer än att ha jobbat i tre veckor och åkt till Stockholm en vecka, men annars har jag i princip bara suttit hemma och kollat på YouTube. Det är i princip bara det ändå jag gjort, för jag har inte direkt gått ut så mycket heller (där jag bor är det väldigt mycket turister på somrarna, och som ni vet så funkar jag och människor inte sådär jättebra tillsammans). Så YouTube har liksom varit det stället som jag har kunnat fly till om dagarna, ligga i min säng och titta på Dan and Phil (för er som inte vet är det 2 brittiska YouTubers som jag tycker mycket om) och andra av mina favoriter har liksom blivit en standard dom här veckorna. Inser nu att det låter lite deprimerande, men om man inte är den där typen som är ute och festar hela nätterna så är det inte så dumt faktiskt.

Sådär nu vet ni i alla fall att jag lever! Ska försöka att uppdatera lite mer nu, men kan inte lova något. Men håll i alla fall ögonen öppna, så hörs vi;)

/ Nerdy Geek Gurl

torsdag 21 juli 2016

Filmrecension av Me before You

Hallå på er! Igår var jag på bio med min bästa kompis, vi såg Me before You (eller Livet efter Dig som den heter på svenska). Den var SÅ bra. Jag hade inte trott att den skulle vara så bra, jag höll på att börja gråta flera gånger under filmen.

För er som inte känner till den så handlar den om en 26 årig tjej som heter Lovisa. Hon är en enkel engelsk tjej som fortfarande bor hos sina föräldrar, just för att hon har haft lite svårt att hitta något bra jobb. Efter att fått sparken från hennes jobb, försöker hon hitta ett annat. Det ända som är ledigt är ett jobb som personlig assistent åt en förlamad kille. Lovisa bestämmer sig för att gå dit och försöka få jobbet. Killens familj visar sig vara jätterika och bor i en stor herrgård. Lovisa får jobbet, men det blir inte riktigt som hon tänker sig. Killen (som är 31) som heter Will är först riktigt otrevlig mot henne, men efter ett tag börjar han att mjukna. Dom kommer närmare varandra ju längre tiden går. Till slut har båda fallit för varandra. Men olika problem dyker upp för Lovisa och Will, kommer deras kärlek att hålla för allt dom ställs upp för? 

Som jag sa innan så är filmen helt otrolig! Jag älskar skådespelarna i den. Han som spelar Will har dessutom spelat i den 4 Pirates of the Caribbean filmen, där han spelade den unga prästen som faller för en sjöjungfru (han är jättesnygg<3 div="" nbsp="">
För er som precis som jag gillar Harry Potter, så spelar Matthew Lewis (Neville) Lovisas pojkvän Patrick. När jag såg honom först så tänkte jag bara "hans ansikte ser jättebekant ut och den där rösten, vänta lite DET ÄR JU NEVILLE !!" haha XD

Hur som helst rekommenderar jag denna filmen starkt för dom som vill ha något som innehåller både skratt, kärlek och tårar. Jag lägger in trailern här nedanför. Varför inte ge den en chans? :3





/ Nerdy Geek Gurl

onsdag 20 juli 2016

Någonsin hört talas om "personal space"?!

Hej på er! Här har ni den andra delen av min Stockholms resa. Igår slutade vi ju vid att jag hade varit och handlat inne på Sephora och Lush. Här är paletten som jag köpte:



Jag älskar den! Den så bra, och förpackningarna är så söta :3




Färgerna är så fina och dom är så lätta att applicera och att blanda ut. För er som bara köper sådant smink som inte är testat på djur, så rekommenderar jag absolut detta märket (Too Faced). Dom är emot testning av smink på djur, så ett tips bara;) Jag har använt denna palett nästan varje dag sedan jag köpte den, det finns så himla många olika möjligheter att göra med den!


Efter att jag och mamma hade kommit tillbaka till hotellet så gav sig hela familjen ut för lunch, innan dagens aktiviteter skull börja. Vi bestämde oss för att äta på ett någorlunda billigt ställe, så det fick bli Max. Vilket jag inte har något emot, dom har goda hamburgare där. Därinne fick vi uppleva något som vi inte hade sett innan. Man kunde göra sina beställningar på en skärm, man tryckte på vad man ville ha. Sedan var det bara att vänta tills det var färdigt (okej jag vet inte om det bara är jag som inte sett detta innan, men don´t judge me okay? ). Väldigt praktiskt enligt mig. Dessvärre var det fullt inne i restaurangen, så vi blev tvungna att sitta ute på deras lilla uteservering (det var verkligen jättelitet, i med att restaurangen låg på hörnan av en byggnad.). Det var väl helt okej om man bara inte tänkte på att man hade en väldigt trafikerad väg bredvid sig, plus en massa människor som gick förbi en och glodde när man satt och åt. 


Efter lunchen tog vi tunnelbanan till Globen! Det var faktiskt riktigt coolt att se den på nära håll. Min lillasyster ville jättegärna åka den där hissen som går utanpå Globen, så vi började leta efter entrén till det.


Under tiden som vi letade, upptäckte jag en godisaffär som jag älskade när jag var mindre. Men den las tyvärr ned, och jag har inte sett en sådan butik sedan dess. Dock är dom väldigt svåra att hitta, så jag blev jätteglad när jag såg den välbekanta skylten. Nostalgin bara bubblade inom mig, så jag var bara tvungen att gå in och köpa något. Om du är i Stockholm eller någon annanstans där dom har den här butiken, gå in ditt. Du kommer inte att bli besviken!


Och guess what! Dom hade en jättehäftig klubba som jag bara var tvungen att köpa, den såg ut som en bärnstens kristall!! Den var så fin, men förutom det köpte jag bara lite karameller. Men helt klart värt besöket.

Så ser hissarna ut som man åker med

Till slut hittade vi entrén dit vi skulle. Tydligen heter den där hissen på Globen "Skyview", väldigt flashigt haha. Tydligen behövde man boka biljetter, men tack och lov hade mamma redan gjort det. Så vi ställde oss i kön och väntade tills det var vår grupps tur. 

Först gick vi in i ett väldigt litet biorum. Där fick vi se en liten dokumentär film om Globen och om Skyview. Om jag ska vara ärlig så var den lite fånig faktiskt, just för att dom pratade om det som om det var en upplevelse för livet och dessutom hade dom äventyrs musik i bakgrunden. Efter filmen fick vi gå in i en rund glashiss. Taket ovanför oss öppnades och vi började långsamt att åka uppåt. 


Uppe på toppen av Globen
Ju högre upp vi kom desto finare blev utsikten. 


När vi äntligen var uppe på toppen av Globen, kunde man se väldigt bra. Jag tror till och med att man kunde se hela Stockholm därifrån. 

Utsikten var väldigt fin där uppifrån


När vi sedan väl var nere på säker mark igen, begav vi oss tillbaka till tunnelbanan för att åka vidare till Gamla Stan.


Gamla Stan är något som jag verkligen hade sett fram emot på den här resan. Alla gamla vackra byggnader som finns där, dom trånga gränderna ja allt. Och de var verkligen en syn.

När vi kom fram gick vi nästan direkt in på ett Ben & Jerry café och köpte varsin milkshake. Jag valde en med mint chocolate chip, den var såååå god! Om du tycker om mint så är det något jag rekommenderar (la precis märke till att jag har rekommenderat ett antal saker redan i det här inlägget. Kanske borde byta titel till "Mina rekommendationer" istället XD). 


Sedan gick vi in till en annan affär som jag också har varit jätte exalterad om, Science Ficton bokhandeln! Det är verkligen en butik för nördar, så jag kände ju mig så klart som hemma. Där finns allt du kan tänka dig, saker från tv-spel, filmer, tv serier ja allt möjligt. Dom har inte bara grejer utan även en massa böcker och filmer. Do hade så himla mycket fint därinne, dessvärre kunde jag inte köpa allt det som jag ville ha för det var för dyrt. 


Det jag till slut bestämde mig för att köpa var: En Star Wars mugg med motiv från The Empire Strikes Back (vilket är en av mina absoluta favoriter), och tre pins med roliga film referenser på. Det förstår man nästan bara om man tillhör den fandomen. 


Efter att ha spenderat lång tid inne i Sci-fiction butiken, så gick vi på lite upptäcksfärd.


Det var verkligen otroligt fint där.





Under tiden som vi var där, fick vi också lära oss en ny sort av tiggeri. Vi gick i en av gränderna (det var ganska mycket folk i den gränden), och lite längre fram stod det två män som var utklädda till Charlie Chaplin (en väldigt budget version av honom). Dom tog bilder med några turister, så vi gick bara förbi dom. Men så tog mina föräldrar lite tid på sig att gå, för dom ville titta på allting, så jag stannade till för att vänta. Då ser jag en av dom där utklädda männen komma emot mig, han tar tag i min arm. Och jag som är jätteblyg och hatar att prata med människor som jag inte känner, blev helt stel och bara "vad fan håller han på med, släpp mig ditt creep!". Sen kom hans kompis och ställde sig bredvid mig. Den ene gestikulerade mot mamma att hon skulle ta en bild, mamma visste inte riktigt vad hon skulle göra men hon tog i alla fall en bild. Sedan släppte dom tack och lov mig, men sedan ville dom ha betalt för bilden!? Mamma gav dom typ en tjuga och en tia (vi vågade inte riktigt säga  emot just för att vi visste inte riktigt om dom skulle göra något dumt annars). Sedan skyndade vi oss iväg. Men seriöst, det var riktigt obehagligt! Att en helt främmande man bara kommer fram och bryter mitt "personal space" genom att ta mig i armen och tvinga oss att ta ett kort, och sedan ha pengar för det! Vi ville liksom inte ens ha ett kort med dom. Så där lärde man sig alltså något nytt. 









Efter ett tag tog vi tunnelbanan tillbaka. På kvällen åt vi kvällsmat (eller ja, mackor) hos mammas kompis. Hon bodde som tur var ganska när vårt hotell.


Dagen efter bar det ut till Drottningholm. Vi tog färjan över, det var en trevlig liten båtur. 


När vi kom fram, möttes vi av det kungliga slottet. En väldigt vacker syn må jag säga. 


Vi gick även på upptäcksfärd i slottsträdgården, det var underbart! Tänk om man själv hade haft en sådan trädgård. Parkerna var otroligt fina, vi passade även på att ha en mysig picknick i den härliga sommarsolen.










Detta som ni ser på bilden här ovanför, var tydligen något slags militär bunker eller liknade (okej kommer inte exakt ihåg vad det var, men något med militären i alla fall). Den första tanken som slog mig när jag såg den var att den såg ut som något från Asterix och Obelix, ni vet dom slags tälten som Caesar hade. 

Några vakter kommer marscherande


När vi kom tillbaka till hotellet igen på kvällen, bestämde vi oss för att äta ute i med att det var sista kvällen i Stockholm. Så det blev Jensens Bøfhus. Jag älskar den restaurangen, och just den här var så himla cool. Restaurangen hade typ ett tema på inredningen som påminde mig om 50-tals deckare blandat med streetigt (om bi förstår vad jag menar. Men det var i alla fall snyggt)






Jag beställde kyckling filé och tjocka pommes med bearnaisesås till. Det var väldigt gott.


Till efterrätt tog jag choklad fondant med mjukglass till, det var också väldigt gott. 
Efter maten begav vi oss tillbaka och gick och la oss för att orka stiga upp tidigt morgonen därefter.

Min klocka ringde vid kvart i sju, jag var död. Men jag fick gå upp och fixa mig. Bussen skulle gå vid tio, så vi åt frukost och sedan fixade vi det sista, innan vi åkte iväg till central stationen. 

När vi väl kommit på bussen, upptäckte jag till min förtjusning och lättnad att det fanns eluttag! Resan var räddad. Hur som helst hade jag en rolig och händelserik resa. Jag hoppas att få komma tillbaks dit snart igen!


/ Nerdy Geek Gurl

tisdag 19 juli 2016

Stå i kö i 7 timmar?!

Hej på er! Det var ett tag sedan nu, men det är nämligen så att jag var i Stockholm förra veckan! Vi kom hem i fredags och var väldigt trötta. Ni får ursäkta om inlägget kom senare än sagt, men men. Det var faktiskt första gången som jag var i våran huvudstad, så det var lite spännande. (OBS! Jag kommer att dela upp det här inlägget i två delar. För annars blir det för långt, så nästa inlägg blir en del två liksom ;) )

Vi åkte på måndags morgonen med resebuss som vi hade bokat platser på. Vi valde att inte ta tåget just för att ni flesta vet ju att det är inte något som är jättebra nu för tiden (ni vet förseningar, risk för att man inte får någon sittplats etc. ). Det ända som var jobbigt med bussresan var att det tog 9 timmar! Vi pausade visserligen på typ tre ställen på vägen (tack och lov), men det tog liksom i princip hela dagen att åka upp. Den andra dåliga saken med bussresan var att det inte fanns några eluttag. Jag tycker att när man åker på sådana långa resor, då måste det faktiskt finnas eluttag på bussen. Så jag fick helt enkelt slå på energiläget och bara lyssna på musik hela resan. Tur nog hade jag en bok med mig och en stor påse godis ;P. 



När vi långt om länge äntligen kom fram till Stockholm, lyckades jag att ta en bild på en vägskylt med Stockholm på.  


Vår första syn av Globen som syntes långt bort.


Som i alla storstäder var det ju så klart bilkö, men tydligen har resebussar special vägar. För vår busschaufför körde in på en fil som tog oss bort från köerna och in i staden. (på bilden ser man ändå inte dom värsta köerna..)


Efter att vi hade klivit av bussen, mötte en av min mammas gamla kompisar upp oss på central stationen. Väl på stationen passade vi även på att fylla på vårt tunnelbanekort, sedan gick vi vidare mot vårt hotel som låg cirka 20 minuter därifrån. 

Klockan hade ju hunnit bli över 6 på kvällen innan vi kom fram till hotellet, men vi checkade in och fick nyckeln till våra rum. Jag och min lillasyster delade rum och mamma och pappa delade rum, så det var bra. Tyvärr glömde jag att ta bild på rummet, men vi fick av någon anledning det största rummet mellan oss och mamma och pappa. Vi stannade dock bara på rummet en kort stund, för vi var hungriga och hotellets resturang stängde vid tio. Så vi bytte om och gav oss ner till matsalen.



Jag beställde någon slags viltgryta (om jag ska vara ärlig så var maten inte jättegod, men den var helt ok). Jag blev dock besviken för att i menyn stod det att man skulle få potatismos till, men när maten kom var det bara vanlig potatis...Sådana saker tycker jag att servitörerna/servitriserna borde berätta innan man beställer det. 


Till efterrätt tog jag marängswiss och glass. Den var helt okej, men inte heller den var så god. Den smakade liksom lite billig, och det här hotellet skulle ändå vara fyrstjärnigt...


Dagen efter var det ju då tisdag, och det var den dagen som vi skulle gå på Allsång på Skansen. 
Jag vet inte hur det är med er, men när jag är på hotell är det frukosten som jag längtar till mest. Denna frukostbuffén var dock lite basic. Det fanns liksom typ två sorters flingor/müsli, fil/yoghurt, ägg, olika sorters bröd och frallor, ost, skinka, leverpastej, gurka/tomat. Att dricka fanns det te, kaffe, oboy, juice och vatten. Det fanns även ett fat med frukt och ett med småkakor. Jag tycker att dom kunde haft fler alternativ än vad dom hade. Det var liksom en väldigt basic svensk frukost. 



Vi tog en sväng ner till tunnelbanestationen för att kolla (ni vet för när vi väl skulle åka)




Sedan gick vi runt lite i stan och gick in i några butiker (eller jag gick in i några butiker. Dom andra är inte så mycket för shopping), innan vi tog spårvagnen över till Djurgården. Där gick vi bland annat förbi Nordiska museet (på bilden här nedan), men även Vasa museet. Vasa hade jag och pappa tänkt att gå på, men när vi kom dit så var det alldeles för lång kö och vi var dessutom hungriga (klockan var liksom vid typ 1, och vi hade inte ätit sedan vid 8 på morgonen). Så vi bestämde oss för att hoppa över det och gå direkt till Skansen istället. 



När vi kom fram till Skansen var det ingen kö alls ( i med att det var allsång så trodde vi att det skulle vara jättelång kö), så vi kom in väldigt snabbt. Det första vi gjorde när vi kommit in var, att ta den stora rulltrappan upp.  

En liten "3D" karta av Skansen

Sedan letade vi reda på en liten resturang som några av våra vänner hade tipsat oss om. Den var jättemysig. Man satt ovanpå en liten bergsbrant, nedanför den där pyttelilla bergsbranten fanns det små gamla stugor som funkade som presentbutiker. Vi åt köttbullar och potatis, väldigt gott!


Medans vi åt kom en väldigt folktam ekorre springandes mellan borden (på marken alltså). Den var väldigt söt, men man ska verkligen inte låtas luras av deras söthet. Dom är små tjuvaktiga nissar som tar allt som man inte har koll på. Så vi höll ett öga på den medans vi åt, för den hade satt sig i en buske som var precis vid vårt bord. Så där satt den och blängde på oss innan den for iväg och fångade en bit mat, som den sedan nöjt åt upp uppe i ett träd. 


Efter att vi hade ätit färdigt, begav vi oss till allsångs scenen. Där vi fick oss en rejäl chock.


Klockan var ändå bara två och det var redan fullpackat. Vi pratade med några som stod där, och dom sa att i vanliga fall hade det funnits platser kvar. Men anledningen till att det inte fanns det, var för att dom där två små norska tvillingarna (Marcus och Martinius) var där. Själv hade jag inte hört talas om dom, men dom var tydligen oerhört populära. Jag skojar inte heller när jag säger att i princip 80% av publiken som var där var tjejer mellan typ 8-15 år. Och alla hade dom två M ritade i ansiktet. Det var helt sjukt! 


Vi lyckades dock få stå platser på sidan av scenen(ni vet hyfsat nära den där lilla scenen. OBS! vi stod dock närmare scenen än på bilden här ovanför). Så vi såg ändå rätt bra, men att behöva stå där och vänta i sådär 7 timmar var inget roligt alls. Man kunde inte direkt lämna sin plats för att ta något att äta eller så. För om man skulle göra det så skulle man förlora platsen. Men vi lyckades att få paus genom att vi bytte av varandra. Så först gick jag och mamma iväg för att ta en glass, så stod min lillasyster och pappa kvar och höll platserna. (Det blev bara den pausen, sen blev det i princip omöjligt att lämna sin plats). 


Det lilla som jag hann se av Skansen var väldigt fint! Men en sak som var väldigt irriterande var att Marcus och Martinius fans hördes över hela förbannade parken när dom skrek. Dom skrek verkligen i falsett HELA tiden!! Först skrek dom för att dom såg en skymt av dom, och sedan för att dom kom ut på scen, för att dom skulle repa. 
Hur som helst så tog jag och mamma varsin glass innan vi gick tillbaka till dom andra. 

När vi nästan precis hade kommit tillbaka så började det regna. Nu menar jag inte bara en enkel liten skur, nej det var verkligen som om någon hade öppnat upp himmeln och hällt en hink med vatten över oss. För det regnade så kraftigt att jag trodde att det skulle hagla. Vi hade regnjackor som vi bytte till, men vi blev ändå plaskvåta ner till tårna. Mindre trevligt.

Det är verkligen en del som man inte direkt tänker på när man ser programmet på TV, som man sedan upptäcker när man kommer dit. Det är bl.a. att dom övar allt minst 10 gånger per artist. Allting ska sitta, varje replik, varje sångtext. Ingenting är spontant! Jag vet inte hur många gånger som vi fick träna på att ropa "Strömstedt" när Niklas skulle komma in, eller när Laleh skulle uppträda en andra gång och vi skulle svara Sanna med att skrika "Laleh". Så ingenting som vi ser på det programmet är spontant. Missförstå mig inte nu jag tycker väldigt mycket om Allsång på Skansen, men jag visste bara inte att allt är så himla inövat.

Daniel Norberg tar plats på scen

Den största anledningen till att jag var där var ju för att Daniel Norberg skulle vara med. Jag tycker jättemycket om Daniel och hans bror Emil, jag har varit ett fan sedan typ 2013. Och herregud vad bra han var! Jag blev jätteglad när jag förstod att han skulle göra sin Melodifestival parodi, så jag sjöng med i vartenda del av numret. Jag förstår dock fortfarande inte hur han lyckades hålla balansen när han gjorde Panetoz numret, själv skulle man ju ha ramlat XD. 

Efter att allsången var över, hade jag rejäl träningsverk (som sedan skulle vara kvar dom närmsta två dagarna :/ ) i hela kroppen. Att stå upp i 7 timmar på exakt samma ställe i sträck är ju inget som jag rekommenderar direkt. 


Morgonen därefter stack jag och mamma ut på stan för att leda reda på två butiker som jag hade längtat efter så grymt mycket: Sephora och Lush. Lush har jag visserligen redan varit i (den i London, den med tre våningar. Det var såå coolt!) men jag ville dit igen. Och Sephora ville jag in i för där har dom ett sminkmärke som är jättesvårt att få tag på här i Sverige, och som dessutom är svindyrt. Nämligen Too Faced. Jag har redan en av deras paletter Natural Eyes, och den älskar jag så mycket. Men jättelänge nu så har jag velat ha deras Chocolate Bon Bon´s palett (sök upp den, den är jättefin). Den är såå fin med 15 olika färger (och den luktar choklad!). 

Jag blev helt salig när jag kom in i butiken, helst hade jag ju velat köpa allt som fanns där men det gick ju dessvärre inte. Men jag fick typ direkt syn på deras Too Faced hörna. Jag hittade direkt produkten jag ville ha och så köpte jag även ett blush kit från samma märke till min bästa vän. Sedan gick jag till kassan, efter att ha gått och dreglat över alla produkter i butiken XD. 

Nästa stopp var Lush! Den var ju väldigt mycket mindre än den i London, men dock väldigt söt. Jag tycker det luktar så himla gott därinne av alla badbomber och krämer. Efter att ha strosat runt ett tag så köpte jag en ansiktstvål för känslig och finnig hy till mig själv, och ett slags rosa glittrigt badsalt som såg ut som en stor macaroon till min bästa kompis. Det luktade rosor och hon älskar rosdoft, så den blev perfekt! 
Nöjda och belåtna lämnade vi butiken och begav oss tillbaks till hotellet.

På vägen tillbaks gick vi också förbi platsen där Olof Palme blev skjuten.


Så det är det som jag kan ta med i detta inlägg, resten om resan kommer i nästa. Så tills dess, vi hörs och kram på er!<3 p="">

/ Nerdy Geek Gurl